lördag 9 april 2016

Blåsipporna vid Harhålet

Länge hade jag levt med vetskapen om blåsippsbacken i närheten av Harhålet innan jag häromåret besökte platsen för första gången. Ifjol var jag bara där en gång och då hade inte blomningen tagit riktig fart ännu. Fredagskvällens besök var bättre planerat då blåsipporna stod tätt och i full blom. Dock visade det sig att solen hunnit gå ner lite för långt och endast ett fåtal solstrålar hittade genom ridån som de stora kringliggande träden bildade.

Blåsipporna vid Harhålet är definitivt värda ett besök

Dagens blogginlägg är helt till blåsippornas ära. Det har blivit så här i bloggen under de senaste vårarna, något inlägg är enbart blått. En absolut favorit bland alla våra blommor och jag kan egentligen inte riktigt förklara varför jag håller blåsippan så högt. Dess uppenbara skönhet är inte hela sanningen, tror jag.



Blåsipporna bildar kö (jag borde ha petat bort det irriterande grässtråt innan jag fotade...)

Jag blev "tvungen" att fota vissa blåsippor trots att de stod i skugga. Kvällsljuset räckte till men givetvis blir det mer bett och lyster i de bilder där solen når hela vägen fram.




Jag låg bokstavligen platt på mage när jag fotade de blå skönheterna. Inte för att de är skygga och lättskrämda utan för att få rätt perspektiv. När bilderna tas på så nära håll och för att få en bakgrund som inte enbart består av den löv- och grästäckta marken måste kameran ner på en decimeters höjd.

Minstingen tittar fram lite blygt längst bak i kön

Det har blivit åtskilliga blåsippsbilder de senaste vårarna. Jag kämpar med att hitta variation och presentationssätt. Den perfekta blåsippsbilden kommer jag aldrig att ta, men nog har jag sett andras alster som är helt ljuvliga. Jag kämpar vidare, det är kul att ha något att sträva efter. :-)

Jag lämnade blåsippsbacken då de sista solstrålarna långsamt klingade bort

Mina avslutande bilder från fredagskvällen kommer i ett tredje blogginlägg. Motiven är från Vrena som kan sägas finnas i Hallavägens förlängning när man som Stigtomtabo försöker åka hela varvet runt.

På återhörande!

4 kommentarer:

  1. Jag stämmer in i hyllningssången över blåsipporna. De vackraste, inte för att de är blå eller små utan för att de finns. :)
    I år har inte tid och väder koordinerat på min ort - så det har inte blivit någon blåsippskavalkad på min blogg än. Men säsongen är ju för all del inte slut ännu. Jag blir så inspirerad av dina bilder.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag hoppas du får tillfällen att jaga blåsippor med kameran. Det är ett synnerligen åtråvärt fotoobjekt.

      I år har jag på två olika ställen noterat blåsippor där kronbladen varit mer eller mindre uppätna. Sniglar verkar vara skyldiga. Det bekymrar mig. Nåja, tillräckligt många har varit oätna så jag har haft något att fota trots allt.

      Radera
  2. Det är inte helt lätt att vara blåsippe-beroende, men väl värt besväret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kan man göra liksom? Bara att ge sig hän den korta tid varje år som de blå skönheterna behagar visa upp sig. ;-)

      Radera