tisdag 5 april 2016

Svartvita hästporträtt

Hur man bäst avbildar hästar har jag inte en anings susning om. Det finns säkert en massa skrivna och oskrivna regler för detta. Att framställa en häst på bästa sätt genom att välja rätt fotovinkel eller invänta rätt uttryck hos hästen är sådant de inbitna hästmänniskorna säkert vet mycket om. Eftersom jag sällan eller aldrig tittar på andra hästbilder än sportsidornas hopphästar har jag inga bra referenser.





När jag i söndags gick runt bland hagarna vid Ålspånga Säteri, då min dotter hade sin ridlektion, funderade jag på hästarnas uttryck. Att öronen är vända framåt ter sig trevligare ut än som i ovanstående mittbild där de är vända bakåt. Jag vet i alla fall att mina egna öron inte avslöjar särskilt mycket om mitt inre liv.





Jag valde att fota med största möjliga bländare vilket alltså ger kortast tänkbara skärpedjup. Min gamla 5D Mark II har inte överdrivet många fokuspunkter och de i ytterkanterna har dessutom svårt att hitta fokus om motiven är en smula kontrastlösa. Här har det hänt mycket med efterföljaren Mark III och jag längtar vidare...

Erik, knappt en tvärhand hög

En ny häst gick ensam i en stor hage. När vi gick längst allén och hamnade i bortre änden av hagen blev den nyfiken och kom lite närmare vilket gav mig chansen till några bilder där även stallet och ridhuset kunde anas i bakgrunden. En trevlig detalj som jag tycker tillförde lagom mycket miljö i bilderna.





Det har varit roligt att göra några svartvita bilder till detta och det förra blogginlägget. Det är riktigt kul att experimentera med gråskalor istället för färg och jag noterar att jag inte för glömma detta mellan varven.

På återhörande!

4 kommentarer:

  1. Trevliga hästbilder. Jag har hållit på mid hästar i nästan hela mitt liv men jag har inte kommit på mer än att när man har den där lilla extra kontakten och man kan koppla av i hästens sällskap så blir det bäst. Jag tycker hästar är svåra att få till på bild. Själv har jag bara lyckats riktigt bra en enda gång. Men då blev det väldigt väldigt bra. :) Hittar du nåt "recept" så kan du väl förmedla det till oss andra så vi kan prova, vi också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, mina nära-hästen-upplevelser är sporadiska och lätträknade. Hästarna vid Ålspånga Säteri är nog de jag träffat flest gånger. I söndags gav jag mig själv lite extra tid att stå vid ett par av hagarna där två hästar var mer sociala och nyfikna än de ändra. Jag pratade med dem och vi bekantade oss med varandra en smula. Trevligt. Jag tror nog inte jag kommer att knäcka koden vad gäller hästporträtt men skulle åtminstone vilja fota en hopptävling någon gång. Jag trevar vidare i fotografins outgrundliga värld. :-)

      Radera
  2. Erik verkar vara en mysig krabat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Erik hade vänt andra sidan till hade man kunnat se ett urklippt stort "E" i rumpan på honom. Tydligen för att han används i tävlingar (vad nu kopplingen till detta kan vara).

      Radera