fredag 26 juli 2013

Ålands hav

Detta inlägg kommer att vara svårt att skriva utan att förmedla ett tonläge som är nedlåtande. Det finns säkert de som tycker att en dygnskryssning till Åland är top notch och värd att se fram emot. Jag åkte i sällskap med familjen (även denna gång utan äldsta dottern men med näst äldsta dotterns pojkvän i följet.) Vi hade trevligt i varandras sällskap och småtjejerna var särskilt förtjusta i spelautomaterna. Buffén var fräsch och välsmakande. Skärgårdsupplevelsen var faktiskt helt fantastisk!

Vi stannar där i redovisningen. Jag struntar i dansbandskulturen, den ljusa ölen, spyorna, klaustrofobiska hytter, närig kommers, återställare som skjuter på bakfyllan och allt annat som genomsyrar hela konceptet. Saker jag klarar mig utan men som inte går att välja bort på en båt med 2500 andra passagerare.

Viking Lines Cinderella var båten vi åkte med.

Jag kan endast tala för egen del men nog föredrog jag de två översta planen där däcken tillät utomhusvistelse. Onsdagskvällen bjöd dessutom en helt molnfri himmel och det var en vindstilla, ljummen sommarkväll.

Småbåtshamn i Furusund.
Solnedgång. Men det behöver kanske inte skrivas...

Jag tog med min Canon 50D som inte är den snällaste när det kommer till brus på högre ISO-tal än 400. På den satte jag det fasta normalobjektivet, 50 mm/1.8, för att få en "lätt" (och inte för dyrbar) kamerautrustning i packningen. Med denna konfiguration hade jag inte räknat med att fota fåglar men när trutarna kom upp i jämnhöjd med mig straxt utanför relingen gick även det projektet iland. :-)

Cool att på många meters höjd kunna fota fåglar i flykten.

Uppe på övre däck hittade jag en övergiven och halvdrucken öl. Inte så att jag drack upp den (!) men den fick bli ett motiv där varumärket Lapin Kulta återfanns i trippel bemärkelse.

Bakgrunden, speglingen och glasets reklamtryck. Inte är det Pripps Blå i alla fall...

Jo, jag dansade två danser också. Hustrun tyckte det skulle buggas... Mest roade tycktes vår 8- och 10-åring vara över detta ryck! :-)

Jorå så att...

På hemresan visade det sig att det lugna vädret bjöd på en riktigt tjock dimma över Ålands Hav. Det var ordentligt dimmigt, eller var det bara jag...?

Fartygets skorsten var t.o.m. på nära håll insvept i dimma.

Under hela resan hade vi en av de andra rederiernas båtar efter oss som en skugga. Och på nedanstående bild ses den komma ut ur dimman när vi väl närmade oss skärgården på vår resa ner mot Stockholm.

Färja på väg ut ur dimmbanken.

Jag kan tänka mig att någon mer gång åka till Åland. Gå av där. Kanske ha bilen med och turista på ön med familjen, kameran och fiskespöna. Det vore grejor det!

2 kommentarer:

  1. Ha ha. Jag har åkt Ålandsbåt en gång i mitt liv. Det räckte. Fast då hade jag ingen kamera med mig, det hade nog gjort upplevelsen mer intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var i valet och kvalet om kameran skulle med men sedan tänkte jag att det ju är sommar, varmt och fint väder så någon bild på solnedgången skulle det säkert kunna bli. Det var inget större besvär att ha den nedstoppad i packningen som den här gången var det värt det.

      Nej, jag längtar inte till en ny kryssning. Inte till Åland i alla fall. Möjligtvis går det stillsammare till på kryssningarna till Baltikum eller Helsingfors och då kan det vara ett alternativ.

      Radera