söndag 14 juli 2013

Öland, landskapet del 1

Mellan den 29/6 och den 6/7 2013 besökte bloggaren och huvuddelen av dennes familj Öland. Ett premiär-besök som gav många familjevänliga utflykter runt hela ön. Bildmaterialet präglas av aktiviteterna familjen företog sig med ett undantag då någon kamera aldrig följde med in på Ölands Djur- och nöjespark. Likaså gör sig gravrösen inte så himla bra på bild... Ett motiv som är typiskt öländskt men som jag aldrig fotade är de trånga bygatorna. Kanske har det att göra med att jag styrde bilen genom åtskilliga sådana utan att släppa taget om ratten?!

I bloggen kommer ett hundratal bilder att visas under olika teman (sevärdheter, fåglar, blommor, landskap och några få familjerelaterade bilder.) Utöver dessa bilder finns ett mindre urval bilder upplagda på Flickr och Fotosidan.se där det förvisso förekommer några få dubbletter men som ändå varmt kan rekommenderas (klicka på resp. namn så länkas du till platserna!)

Jag föreslår att bilderna ses på en vanlig datorskärm för att bäst komma till sin rätt. Och du glömmer väl inte att klicka på dem för att få upp dem i det s.k. ljusbordet för bästa effekt!?

Det öländska landskapet
När jag skrivit att detta var mitt första besök på Öland så ljuger jag. Men bara en smula. Under andra halvan av 80-talet åkte jag på ett säljbesök i Borgholm och som jag minns det var det höst, mulet och dimman tryckte över det karga landskapet. Efter en sommarvecka på Öland kan jag nästan önska att jag fick uppleva det där höstrusket på ön ännu en gång men med kameran i händerna. Den säregna naturen och den långa kustlinjen bör kunna erbjuda härliga fotomöjligheter under årets alla skiftningar.

Redan ankomstdagen passerade vi det landmärke som kanske är bland det mest spektakulära och signifikanta för Öland, nämligen Ölandsbron. Med sina 6072 meter, sin högsta punkt på drygt 41 meter och 13 meters körbar bredd har den sedan hösten 1972 slussat mycket trafik till och från ön. Svårt att fota när man kör men från Färjestaden fick jag med bron i bakgrunden på ett antal bilder.

Ölandsbrons högspann syns bakom den lilla boden vid Färjestadens strandlinje.

Öländska orienterare måste få en chock när de för första gången åker till orienteringstävlingar på fastlandet. Tänk dig så fullständigt främmande det måste vara att se höjdkurvor på en karta för första gången. Landskapet är allt annat än dramatiskt och vägnätet följer kusten i ett (ibland två) varv på södra delen samt en spikrak väg norrut från Borgholm. Några vägar på tvären i söder där ön är lite bredare har anlagts av tidsbesparingsskäl. Markindelningen sades ha varit enkel då det endast handlade om att dra räta linjer. Inga vattendrag, bergknallar eller raviner att ta hänsyn till.

En av alla raka murar på Stora Alvaret.

Jag noterade en liten skillnad i murarna på Öland och Gotland. På båda öarna har kalkstenen använts men jag tyckte murarna på Öland bestod av större stensjok. Men jag kan minnas fel... Ett himla staplande har ägt rum under åren, det är i alla fall ett som är säkert!

Stenmur vid ett alvar innanför Äleklinta.

Man behöver inte åka många meter på öländsk mark innan man skådat sin första väderkvarn. Det finns ett stort antal och jag finner mig fascinerad över det enorma underhåll som måste göras för att hålla alla dessa gamla träkonstruktioner i någorlunda skick. Visst kan man se en och annan kvarn som fått förfalla men det är inte helt märkligt eftersom man inte nyttjar dem till något praktiskt i dessa tider. Den dominerande sorten av väderkvarnar på Öland är stubbkvarnen som kan vridas (hela huset med vingar och allt) i vindriktningen.

En väderkvarn på Öland. Inte en unik iakttagelse.
När vi stannat vid Lerkaka för att fota raden med väderkvarnar såg jag mellan väderkvarnens vingar den modernare typen av vindfångare som nu för tiden används för att nyttja vindens krafter. Även vindkraftverken förekommer frekvent på den platta ön.

Moderna vindfångare i horisonten, synliga mellan den gamla tidens vindfångares vingar.
Vindkraftverk vid Eckelsudde.

Fornlämningar är det så gott om på Öland att de nästan är staplade i lager på varandra för att få plats. Nu jagade inte familjen vare sig resta stenar eller organiserade stenhögar på semestern så jag har inte så många exempel bland bildfilerna. Ett par bilder kan jag i alla fall erbjuda för den hugade historikern bland alla bloggläsare ;-)

Längst upp i norr finns många stenrösen. Här även en tall med murgröna omkring sin stam.

Murgröna fanns det gott om och precis som på bilden ovan slingade den sig upp längst stammarna på tallar, ekar m.m. En häftig detalj som jag inte kan hitta hemma i Stigtomta.

Nedanstående bild är taget i nordvästra hörnet av Stora Alvaret i kvällssolens sken.

Betande ko i bakgrunden med några utplacerade stenar som huvudmotiv.

En spännande plats som verkligen var i blickfånget i änden av ett litet alvar är Borgholms slottsruin. Ruinen ses även på långt håll från vattnet och nerifrån orten Borgholm. En konsert på borggården i sommarnattens värme måste vara hur häftig som helst, men känns lite avlägsen för mig att hamna på. Annars gillade jag anekdoterna som guiden berättade under vår rundvandring i slottsruinen. Hon berättade bl.a. något som man nästan kunde räkna ut själv, nämligen att kanonsalvorna som avfyrades i stenrummen i slottsmuren var det sista dessa soldater någonsin hörde. Undrar hur lätt det är att leda en grupp stendöva soldater när nästa anfall ska avstyras? Hon berättade även om att när kungen Karl X kände sig extra frusen i sitt stenslott, och när han tyckte att brasvärmen inte räckte till, så beordrade han upp 10 soldater i full rustning till sitt rum där de fick springa runt i en halvtimme för att avge kroppsvärme för att värma upp rummet ytterligare.

Borgholms slottsruin.

Jag avslutar denna första del om Ölands landskap med en bild som jag personligen tycker speglar Öland väldigt väl. En motljusbild där kvällssolen får glimma bland alvarets blommor och grässtrån. Det avslutande inlägget från Ölandsresan kommer att visa upp landskapsbilder från det Öland där havet spelar huvudrollen.

Det öländska alvaret i sommarsolens sista strålar.

4 kommentarer:

  1. Bra mix av typiska Ölandsmiljöer. Man får sig en tankeställare av guidens ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jo, det var inte lätt att vara vanlig dödlig för något hundratal år sedan. Men de högre stånden visade inte bara upp en enorm fåfänga utan också rent hänsynslösa, respektlösa beteenden.

      Radera
  2. Instämmer med föregående talare!
    En typisk resa genom det genuina Öländska landskapet med väderkvarnar och kalkstensmurar i långa banor.
    De nya moderna vindkraftverken blundar jag gärna för men dom är ju oundvikliga att missa, tyvärr...
    Längtar till v. 41...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det var nere vid Långe Jan som jag hörde från en i shopen att det i stort sett alltid blåser på Öland... Jo, då gäller det att ta vara på den naturkraften. :-) Det ställe där jag tycker det ser häftigt ut med alla vindkraftverk är i Öresund. Den parken av moderna vindmillor är nästan vacker där den står mitt i havet!

      Radera