torsdag 20 februari 2014

Ettårsjubileum

Är tid ett mått som är absolut eller relativt? När jag som medelålders tittar tillbaka på det senaste året känns det som en förhållandevis kort tid. Om jag ber min snart 9-åriga dotter blicka tillbaka ett år är det en ocean av tid som passerat för henne. När man upplever att man har ont om tid, stressad för någonting eller ute i sista sekunden, går tiden fortare än någonsin. Om du sitter och väntar på något angeläget går tiden långsammare än någonsin. Samtidigt talar klockans visare om att sekunderna som passerar absolut är lika långa oavsett situation.

Och det kommer hela tiden ny tid! Varför stressa?

Idag firar denna blogg 1 år. Jättekul och det som var min grundtanke med bloggen har jag lyckats bibehålla. En plats för alla bilder utanför idrottens värld som jag tar, ett öppnare alternativ än att bara publicera på Facebook och en bra terapi när jag koncentrerar mig på något jag verkligen tycker om att göra.

På dagen för ett år sedan gick jag till bad- och båtplatsen vid sommarstugeområdet Kisäng som ligger norr om Stigtomta vid Långhalsens strand. Mitt allra första blogginlägg kommer du till HÄR. För att knyta ihop bloggens första år bestämde jag mig för att ta samma promenad idag. Ett par semesterdagar i slutet av flickornas sportlov gjorde att tiden fanns för denna promenad när dagsljus råder. Den senaste tidens värme hade gjort att i stort sett varenda gnutta snö töat bort men natten till idag innebar ett par, tre centimeter ny och blöt snö. Finemang, snöiga motiv på bloggens foton har det varit lite glest med denna vinter.

Blötsnön satt fast på växterna de första förmiddagstimmarna.
En grannes oklippta äppelträd med en förväxt gran runt flaggstången i bakgrunden.

Jag tog mig genom samhället för att komma ut på landsvägen mot Kisäng. I toppen av en gullregn-buske satt några fåglar jag tidigare inte lyckats få på bild. Det blev väl inte en "fantastisk" premiärbild med bara ett 135 mm teleobjektiv men nu har jag i alla fall fångat några sidensvansar med kameran.

De hysteriskt vackra sidensvansarna kunde jag tyvärr inte göra rättvisa.

Min promenad förde mig ut och iväg. Som så många gånger förut. Frisk luft i lungorna och tyst och lugnt runt omkring mig. Mina vinterkängor dömde jag ut redan i våras men jag har inte ersatt dem ännu. Sömmarna börjar gå upp på sidorna och det gör att de läcker in väta vilket idag inte var så överdrivet mysigt.

Snö och gamla skor är ingen bra kombo.

Under året har jag då och då mött andra flanörer under mina rundor. Flera av dem har med tiden blivit personer jag med glädje hejat på eftersom vi stött på varandra regelbundet. Mestadels pensionärer och nästan alltid med en eller annan hund i släptåg. Annat har det varit med yngre kvinnor som varit ute med barnvagnen. Tusan vet om jag kan få grepp om detta. Aldrig regelbundna rundor på regelbundna tider och alltid i sällskap med någon annan mamma-med-barnvagn eller oavbrutet pratandes i mobiltelefon under promenaden. Kan det aldrig få vara tyst? Jag kommer på att kvinnor gärna pratar bort de spetsiga och taggiga delarna av sina tankar och funderingar och låter dem slipas likt stenar på en strand. Men det kan också handla om ett ständigt bekräftelsebehov, ungefär som mitt bloggande...

På väg till badplatsen utlovade skyltarna solbadande fägring i ryggläge...
Gårdarna ligger tätt längst Långhalsens stränder.

Jag har många bilder i dagens inlägg. Borde inte låta allt för mycket text bidra till ett oändligt långt och svårsmält bidrag till ettårs-jubiléet. Men jag vill ändå berätta att det var klokt att ta sig ut under förmiddagens tidigaste timmar eftersom tövädret ganska raskt fick snön på växtligheten att försvinna.

Svartvit al vid Långhalsens kant.
I förlängningen av båtplatsens bojar ligger ännu en gård.

Jag glömmer inte mitt uppdrag att tänka mer stående i bildformaten. Jag försöker också sakta men säkert ta mig an nästa utmaning och det gäller svartvita konverteringar. Du får lite av varje bland dagens bilder.

Vass, snö och stående svartvitt. Allt på en gång liksom.
Kaveldun

Jag är ingen hejare på bildbehandling. Knepen är få och sällan tar jag ut svängarna. Men om det kan hjälpa mig att förstärka känslan i en bild tar jag gärna till de trix jag hittills lärt mig. Det är samtidigt stor skillnad på bildbehandlingen av sportbilder som måste hållas dokumentära och inte förvanska verkligheten. Så tycker jag just nu i alla fall!

Kisängs badplats. En ödesmättad stämning av den hårda kontrasten och lite mörka toner.

Här har jag inte gjort någonting, färgskalan är naturligt sparsam.
Svartvit konvertering med sepiaton. Badstegen var med för 1 år sedan också!

Jag vilade min onda höft när jag kom fram till Kisäng och passade på att ta ett par koppar kaffe. Det var värt att ha en ryggsäck med på promenaden idag. När jag stod och spejade ut över den frusna vattenytan och tog in omgivningarna kom jag på att det var evigheter sedan jag gjorde en snögubbe. Några minuter senare och med frusna fingrar (jag var för lat för att plocka fram handskarna ur ryggsäcken) så stod jag och beundrade min egen Frosty. Som ögon fick gubben två asplöv intryckta i snön. Näsan och munnen kom från en nedblåst björkkvist. Nu efteråt kan jag också se realismen i snögubben eftersom jag lyckats få mossa i armhålan som på den värsta rumänska kulstöterskan...

Snögubbe vid Kisäng. Made by Lasse.

Nu du, nu tar vi tillsammans sats mot nästa år!

6 kommentarer:

  1. Många bilder blev det. Grattis till ett år av fotobloggande. Otroligt snygg snögubbe du har designat här. Sidensvansen är nog min favoritfågel, tyvärr har jag aldrig lyckats fånga någon på bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett tag funderade jag på att lyfta fram bilder från året som passerat. Men det var roligare att ta nya bilder!

      En mycket mindre men lika färggrann fågel som sidensvansen är steglitsen. De försvann någon vecka in i januari när kylan slog till och i morse var de tillbaka vid fågelbordet. Typiskt nu när snön kommit tillbaka...

      Radera
  2. Tack för ett givande och bra inlägg! Visst kan det bli långt ibland, och många bilder, men vad gör det när det lockar till läsning.
    Här har du på ett intresseväckande sätt summerat och vidarebefordrat bloggjubileet. Grattis!
    Själv upplever jag det som att jag har gått i ide sedan flera månader tillbaka - tillsammans med kameran. Kanske kan mars månad i kombination med att jag skaffat en ny och förhoppningsvis bättre glugg till kameran, inspirera till nya tag. Vi får se.
    Ha det fortsatt gott Lasse!
    /SA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du tog dig tid att läsa! Och visst är det kul med ny optik till kameran!? Min erfarenhet är dock att man måste ha lite tålamod innan man kört in sig på ett nytt objektiv. Räkna med att inspirationen, i takt med vårljuset! :-)

      Radera
  3. Spontant märks det att du har jobbat med att våga experimentera och leka med motivet. Jag menar, se på snögubben. ;D

    Kommentaren om kvinnors snacksalighet får jag svälja utan motargument då jag allt för väl känner igen bilden (det finns ju undantag som bekräftar regeln och jag är en av dem som gillar tystnad, gärna ackompanjerad av vindbrus eller fågelsång).
    Jag håller också med dig om bloggens fördel jämfört med t ex FB. På bloggen hinner du tänka igenom vad du vill säga och du blir inte avbruten mitt i dina tankar. Dina besökare väljer att stanna och läsa eller bara ögna igenom. Jag gillar det långsamma tempot.

    Grattis till ditt första blogg-år och jag ser fram emot att följa din naturfotografiska utveckling framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Charlotta! Jag kan tycka att Facebook eller andra sociala medier exkluderar mer än de bidrar. Men det är min åsikt.

      När det gäller min iakttagelse om tjejer som "måste" ha ett ständigt pågående samtal (via mobil eller kompis bredvid sig) är det inget direkt påhopp utan snarare ett konstaterande. Jag kan däremot inte förneka att jag haft lite roligt åt fenomenet. :-)

      Jag hoppas att min nyfikenhet och vilja att utveckla mitt fotograferande består. Då kommer förhoppningsvis bloggen att fortsätta locka till läsning.

      Radera