Levande och dött - ett kontrastrikt inlägg

Jag sammanfattar två dagars lunchpromenader med bilder på resterna efter förra årets växtperiod och det nya årets spirande växtkraft. Någon längre utläggning om vad som är vad på bilderna känns onödig, bilderna talar ganska bra för sig själva. Vårvärmen som solens strålar ger är förträfflig. Dagar som dessa är vinterjackan och kängorna på tok för varma. Men sedan vet jag att det inom några dagar åter blir kallare och då gör sig fortfarande vinterklädseln bra. Nej, det ska göras som det alltid sagts; man ska frysa in vintern och svettas in våren.

Kaprifol har alltid bråttom!

Kvar efter höstens blomning.

Vintergäck som slår ut sina kronblad för vårsolens ljus.

Motljus, kort skärpedjup och vissna blommor. Jodå, jag är "hemma".

Idag använde jag mitt 135 mm-objektiv och det är tydligen lite speciellt i motljus. Bilden här ovan och i ett par av de nedanstående bilderna ser du tydligt att det ger cirkulära ljusringar. Jag har inte bestämt mig vad jag ska tycka om detta ännu utan behöver nog testa objektivet i mer ljuskomplexa situationer ett tag för att förstå vad objektivet gör och inte gör.

Vintergäcken är ju bara så läcker när man tar sig i jämnhöjd med den.

Som kontrast till det sprudlande.

Vintergäcken skiner upp av solstrålarna.

Även torra växter kan skänka skönhet till oss.

Jag varvar de kontrastrika bilderna i detta inlägg men avslutar med en extra livfull blombild. När jag fotat vintergäcken liggandes på marken såg jag att jag även fått med en husfluga som vaknat till liv av solvärmen. Den uppskattade tydligen vintergäcken precis som jag!

Fluga på vintergäck i marssolens sken.

Kamerorna och de flesta objektiven fortsätter följa med mig till jobbet framöver. Det är bra eftersom jag får chansen till lite lunchfotografering när ändå utrustningens finns inom armlängds avstånd.