Stadsfjärden

Måndag och ytterligare en lyx-semesterdag. En bokad servicetid för en av bilarna tog mig in till Nyköping redan tidig morgon. Och plötsligt stod jag i stan med kameran och en hel del tid att slå ihjäl. Jag hade redan i helgen bestämt att jag skulle lifta med äldsta dottern tillbaka till Stigtomta, och hennes arbetspass hos vår lokala Ica-handlare började klockan 10.00. Vädret var bra, jag kan kosta på mig att beskriva det som mycket bra till och med. Närheten från bilverkstaden till Nyköpings hamnområde och Stadsfjärden gjorde att mina steg styrdes mot vattnet.

Nyköpings småbåtshamn

Jag är inte mycket för stadslivet men när det är som i morse så kan jag inte klaga. Några hundägare som rastade sina jyckar gick längst fjärdens strandpromenad men i övrigt var det lugnt och prydligt. Gässen fattade däremot inte vinken utan skränade och bajsade ikapp med varandra...

Mitt 135 mm-teleobjektiv följde med i kameraryggsäcken och det blev mitt enda val idag (även om vidvinkel-zoomet också låg i ett fack.) Jag har framkallat dagens bilder på lite olika sätt men jag hoppas jag valt rätt utifrån motiv och ljus i bilderna. Det blev ganska många bilder på minneskortet så jag kommer att få ihop ett blogginlägg till från morgonpromenaden men då med temat "Stadsfjärdens höga hus".

En kanotist glider sakta fram innanför piren som utgör sida på kanotstadion.

Den långa piren är ett trevligt stråk att gå när det som i morse inte blåser någonting. Enda nackdelen är väl att man måste gå tillbaka samma väg som man kom ifrån då den annars endast erbjuder en simtur för att komma till bortre änden av Brandholmen.

Kanotstadion har ett slut där borta i fjärran.

En liten bro, ett lusthus och några torn för kanottävlingar finns på piren.

De sparsmakade färgskalorna i ovanstående bilder byttes raskt ut mot regnbågens alla färger när jag gick till de graffitiväggar som ställts i ordning. Här är det okej att måla men du ska inte tro att personerna med sprayburkar kunnat hålla sig borta från kringliggande "möblemang." Det kliar väl i fingrarna för mycket för att avstå.

Bänk och bakomliggande soptunna med skrank har fått sig en släng av sleven.

Bakom Vattensportens Hus och dess parkering stod några gamla växter vars översta delar precis nåddes av morgonsolens strålar. De lyste så fint så det fick bli några bilder även på något så oansenligt som torra växter.

Ljuset och formerna är viktiga komponenter.

Jag hade haft den goda smaken att brygga en termos kaffe innan jag åkte hemifrån och i solskenet satt jag och läppjade ett par muggar innan jag lät apostlahästarna ta mig till dotterns väntande bil och hemfärd till Stigtomta.

Ingen dålig rastplats för en lantis på stadsbesök.

Tack för ditt intresse!