Linudden, del 3

Vad vore denna blogg utan alla dessa blombilder? Intressantare, kanske. Nu blir det inte bättre så det är bara att bita ihop... Fredagens utflykt till Linudden har mjölkats på bilder och blogginlägg och detta blir det tredje och avslutande kapitlet. För den här gången.

Denna bild på vårlöken är fotad med teleobjektivet.

Här vågade jag mig närmare liljeväxten med mitt macro.

Jag hade som främsta mål med mitt besök vid Linudden att fota blåsippor. Och kanske också en och annan vitsippa. Vitsipporna får vänta ytterligare några dagar innan de är utslagna, men de var i alla fall en god bit på vägen!

Vitsippan gör sig redo för blomning.

De vita och blå sipporna måste blomma i botten av lövskogen innan våren kommit för långt. När väl lövträden fått sina blad kommer ljuset nere på marken att reduceras markant. För mig som besökare lär å andra sidan ljuset vid lövsprickningen och senare när bladen utvecklats vara nog så inbjudande och vackert.

En trio blåsippor som poserar.

På väg att bli något stort.

Jag har vid det här laget fått ihop en lagom mängd blåsippebilder som jag håller ihop i en kollektion på Flickr. Jag är inte aktiv på Flickr men har några slumpvis utvalda bilder ligger där och dammar. Sedan de öppnade upp för lagring upp till 1 Terabyte data känns det ändå helt OK att ha ett konto där. Tyvärr är visningsprestandan på tok för dålig för att t.ex. lägga mina fotbollsgallerier hos dem. Det går sååå segt att bläddra bland bilder och då är framförallt ett album med matchbilder inte kul att lägga upp.

Ensam är stark. Eller?

Det var ganska tätt mellan blåsipporna vid Linudden.

Trots bakslag i form av snö och kyla är våren etablerad. Kanske är just bakslagen en av de ingredienser som ska finnas när det är vår på riktigt. Idag (söndag) var jag faktiskt glad att solen gick i moln då och då. Jag hade på tok för mycket på mig under promenaden vilket gjorde att svetten lackade i pannan så fort solen tittade fram.

Den här blåsippan ser lite ostrukturerad ut.

En avslutande närbild på blåsippas innanmäte.

Innan jag lämnade naturen för civilisationen gjorde jag en kort sväng till Örstigsnäs och Näsudden. Även denna plats är av mig sedan tidigare obesökt. Det visade sig vara en riktigt fin och inbjudande badplats med ett par riktigt fina sandstränder.

Historiska fakta för den intresserade.

Jag kan tänka mig att den smala grusvägen ner till parkeringsplatsen vid badplatsen behövde alla dessa mötesplatser som var utplacerade. Vägens bredd medgav med nöd och näppe att två cyklar kan mötas.

Vidvinkelobjektivet kom fram ur fotoryggsäcken.

Soligt och fint men ännu inte badvarmt i vattnet!

Jag avslutar med en bild där solens strålar i vattnet fått stjärnformade speglingar genom kameralinsen. Jag antar att det beror på att jag skruvat fast ett polarisationsfilter längst fram på vidvinkelzoomet.

Ha en fin avslutning på helgen!