lördag 22 mars 2014

Linudden, del 2

Efter en heldag i en överfull fotbollshall nere i Norrköping är jag helt slut i huvudet. Och jag engagerade mig ändå inte mer än att jag tittade på dotterns fyra matcher och sedan lade jag inte mer energi på själva fotbollscupen. Men det var så mycket folk, inga sittplatser (i en av dotterns matcher såg jag bara en glimt av planen och det var lagets avbytarbänk jag såg...) och allmänt kaos så nu är det snömos i skallen! En promenad längst ut på Lindö hann jag med och kanske kommer det upp några bilder som bevis om några dagar.

Jag har kvar ett par inlägg från fredagens promenad ute på Linudden. Igår lotsade jag dig genom området men utelämnade blommorna (kommer i del 3) och änderna som jag träffade.

Klicka för större bild över Sörmlandsledens sträckning (området nere till höger.)
Någon har lagt lite TLC på att pynta gaveln på denna bod vid infarten mot sommarstugeområdet.

Jag började gårdagens promenad med mitt telezoom, Canon EF 100-400 mm, och det passade ju bra för att få småfåglarna uppe i träden på pränt samt de änder jag träffade i snålblåsten. Tyvärr är min Canon 5D Mark II inte den snabbaste när det gäller att hitta fokus och det blir nästan alltid bara keepers av de bilder där motiven håller sig någorlunda stilla.

Änderna satt från början på bryggan.
Med viss möda tog de sig bort från bryggan och ner i vattnet.

Änderna var som de flesta, tämligen orädda och övertygade om att människor betyder brödsmulor/mat. De hoppade i vattnet och närmade sig mig vilket alltså inte ska ses som att de förstod att jag är en mycket sympatisk varelse... utan för att de skulle vara redo när maten landade i vattnet. Vilket den inte gjorde. Jag hade bara lite kaffe med mig. Änder dricker inte kaffe vad jag kan googla mig till.




Vi avslutade vår pratstund med att andhonan flög upp och landade på en bergknalle framför mig. Jag lämnade andelivet och sökte mig in mot skogen igen där det i alla fall var lite mer lä. Och där bytte jag objektiv till mitt macro för att avbilda de blommor som växte. Den berättelsen tar vi en annan dag.



Ha en härlig lördagskväll!

4 kommentarer:

  1. Ander kan vara kul att fota ibland.

    Jag travar runt på Sörmlandsleden ibland. Södertörns högsta punkt ligger vid Tornbergasjön i Tungelsta, där planerar kommunen att bygga ett utsiktstorn, men det verkar ta sin tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sörmlandsleden är omfattande och jag är imponerad av att den sköts så bra av alla dessa ideella insatser (varje sträcka har en värd som ansvarar för att allt ser bra ut och funkar.) Jag har gått vissa sträckor i södra Södermanland men det är inget jag haft som huvudmål, alltså "att gå på Sörmlandsleden".

      Radera
  2. Jättefina bilder på alla dina tre Linuddenutflykter!
    Men så är ju Linudden, och dess närområde, alldeles underbart!
    Vilken skicklighet (tur?) du hade med änderna som skojar framför kameran.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jodå, det var nog tur det handlade om. Visst var jag försiktig när jag närmade mig dem och fotade för varje steg jag tog mig framåt. Jag förstod ju att jag slutligen skulle få dem att lämna scenen... Det gjorde de men hamnade i vattnet där de är tryggare och då kom de emot mig igen.
      Senare under våren då blåsipporna blommade på stigen mot Linudden och lövträdens blad gav ett ljusgrönt sken har jag svårt att glömma. Så vackert!

      Radera