De små lärkträden

En bagatell. Dagens bilder som togs på en 40 minuter lång lunchpromenad är just bara en obetydlig titt i närområdet ute på Skavsta. Nog för att jag redan förra hösten såg de små lärkträden stå i höstskrud men det har inte blivit av att gå ner till den förhållandevis nya rondellen på riksväg 52 ("Katrineholmsvägen").

Lupinerna återblommar och trivs i värmen just nu

Rödklövern ger inte heller upp

Även tistlarna gillar den ljumma hösten

Idag känns den livgivande höstvärmen extra ironisk. Det är inte ofta jag påverkas av offentliga personers bortgång. Människor som för mig är kända endast genom media. Efter morgonens besked att den tidigare fotbollsspelaren Klas Ingesson fått ge upp sin mångåriga kamp mot cancern är det med dystert och sorgset sinne jag konstaterar att den person som jag tyckt bäst stått upp för och symboliserat det jag själv värdesätter högst inom lagidrott nu lämnat jordelivet. #fuckcancer

Det har skrivits mycket, känslostarkt och vackert om människan och fotbollsspelaren Klas Ingesson under dagen. Han kommer att bli ihågkommen med alla dessa fina epitet. De senaste åren har jag annars reagerat med inslag av sorg när ungdomsidolen Stig Vig (Per Odeltorp) gick bort 2012 och Totta Näslund 2005 (dagen innan min yngsta dotter är född). Det finns två andra exempel på offentliga personer som dött och som påverkat mig starkt men i de sammanhangen har reaktionerna varit mer bestörtning och förfäran, jag tänker på Olof Palme och Anna Lindh som båda bragdes om livet.

Idag får vara som idag är. Jag hade kunnat lägga ut texten om lärkträdens lövträdsimitation, det felaktiga i att "gult är fult" och så vidare men det är fel dag för det. Vi tar det en annan gång. Nu samlar jag mig och ser framtiden an med tillförsikt istället!