När jag fotar sport händer det ganska ofta att jag snackar sportfoto med de andra som är på arenan i samma ärende. Om tid ges för detta vill säga, det brukar vara ganska hektiskt och koncentrationen måste oftast riktas mot det som utspelar sig framför kameran. Det behöver inte vara några längre eller mer ingående diskussioner men det är alltid lärorikt och framförallt kul att prata om allt från utrustning, fototeknik till andra aspekter av sportfoto. (Dess svårigheter och vilka umbäranden vi måste utstå för att få våra bilder...)
Tyvärr har jag inte annat än digitalt utbyte i all annan fotografering jag ägnar mig åt. Vid ett par tillfällen under fjolåret hade jag en fotokompis med mig under ett par utflykter och det är banne mig de enda tillfällen sedan jag i tonåren var med i Tunabergs Fotoklubb och vi gav oss ut för att fota ödetorp eller annat på Tunabergshalvön. Lite trist. Jag noterar att det emellanåt bjuds in till s.k. photowalks via det sociala nätverket Google+ bland de med fotointresse som jag följer runt om i vårt avlånga land. Oftast för långt iväg och de gånger det varit inom körbart avstånd har jag varit upptagen med någon fotbollsmatch.
Naturligtvis lockar det att som omväxling ha sällskap under en fotorunda. Jag har inget emot att skrota runt själv men för att utvecklas inom sin hobby tror jag det kan vara en ögonöppnare att fota parallellt med andra. Om inte gruppen är för stor förstås, då riskerar man att mest få med andras ryggar, fötter och skallar på bilderna... Det är troligtvis lättare att ge varandra idéer, inspiration och influenser IRL (In Real Life). Jag måste bara komma på hur bildbehandling ska lösas enligt denna tes eftersom det är i detta område jag verkligen skulle behöva många knuffar framåt. Och studiobelysning. Och porträtt. Och... Nej, jag är inte beredd att söka mig till en fotoklubb. Visserligen tillhör jag den gamla stammen där föreningslivet har en given plats men det är tyvärr också förknippat med en massa måsten och det vill jag inte låsa mig till i detta sammanhang.
Jag funderar vidare!
Trevlig idé.
SvaraRaderaPersonligen fotar jag helst ensam, då man kan ta den tid man behöver, eller tillsammans med personer med samma intresse. Tyvärr blir det ofta man tar kameran med sig under söndagspromenaden med frugan eller under någon resa tillsammans med bekanta och det blir inte riktigt samma sak när personerna ifråga inte har det där fotointresset som jag har.
Jag får baka vidare på idén och låta den jäsa. Kanske själv ordna en "photowalk" i Nyköpingstrakten med förhoppning om att det finns intresserade i lagom mängd. Borde kanske delta i någon själv först så jag vet vad som förväntas och hur det går till. Men så märkvärdigt borde det inte vara. :-)
RaderaAv en slump träffade jag en flickrkontakt IRL vid ett övergångsställe för ett antal år sedan. Sedan dess har vi varit ute och fotat tillsammans många gånger. Vi är väldigt olika så förhoppningsvis så har jag lärt mig någonting. Stackars Jim får dock ofta stå och vänta på mig när jag ser en snygg tjej eller cool kille som måste porträtteras. Har aldrig testat en photo walk men kanske borde man göra det.
SvaraRaderaÄr det en stor samling människor i en photowalk kan man rimligtvis inte förvänta sig att man ska hinna fota parallellt med alla och hinna utbyta tankar och erfarenheter. Jag vet verkligen inte hur det går till rent praktiskt men får känslan av att man lär ta en massa bilder "i onödan" bara för att "alla andra" fotar ett speciellt motiv. Men som omväxling tror jag det både kan vara skoj och inspirerande.
RaderaUngefär så har jag också tänkt. Får för mig att folk bara fotar varandra, men någon gång måste man väl testa.
SvaraRaderaDu verkar ha rätt, många är bilderna på de andra i sällskapet om jag tittar på hur det ter sig när andra varit ute på en photowalk. Men det kan säkert vara kul att öva porträttfotografering också! ;-)
Radera