Ett blåsigt Stendörren

Dagens utflyktsmål blev Stendörren. Ett blåsigt Stendörren. Trots allt var vädret bättre än prognoserna hotat med eftersom solen tittade fram ganska frekvent.

Tanken var att jag skulle ha med mig övriga familjen (kanske inte de två äldsta döttrarna dock) men av det blev det intet. Grillkorven och ketchupen fick bli kvar hemma. De yngsta döttrarna valde att stanna hemma för att kunna gå på ungdomsfotbollsavslutningen (som pågick i 20 minuter med start kl 14.00...)

För mig var nog detta första besöket vid Stendörren i år. Senaste gången var i augusti 2013. Synd och skam, naturreservatet förtjänar frekventare besök än så. Däremot får jag medge att flera av dagens fotomotiv redan visats tidigare. Kanske har jag i alla fall lyckats tolka dem annorlunda denna gång då hösten definitivt står för en viktig ingrediens.

Jag tog stora ryggsäcken med mig och proppade den full med objektiv som jag aldrig plockade fram. Blåsten ute på klipporna gjorde det helt omöjligt att macro-fotografera. Vidvinkelzoomen låg tryggt kvar och ytterligare ett objektiv såg aldrig dagsljuset. Men mitt telezoom, 100-400 mm, samt mitt 50 mm-objektiv fick jobba desto flitigare.

När jag stannade till på den bortre parkeringen var vi inte mer än 4 bilar på plats. När jag åkte efter drygt 2,5 timmar var det fler än 20 bilar där. Jag såg och mötte många ute på klipporna. Mer om alla människor i ett kommande inlägg eftersom detta inläggs bildmängd blev i mastigaste laget.

Jag har blandat och gett i efterbehandligen av bilderna. Några är i svartvitt, andra är kraftigt kontrastförstärkta och ytterligare andra har fått ökad lyster och färgmättnad. Jag håller mig dock någorlunda inom ramarna för sanningsenliga tolkningar av vad naturen hade att erbjuda.

Min 5D Mark II är inte snabb i vändningarna när det kommer till att sätta fokus. Detta fick jag erfara när jag smög på en mesflock inne i skogen. Några bilder kommer i nästa inlägg men jag hade anledning att svära ett par ramsor över detta. Kameran har andra fördelar men med dess uppföljare Mark III har Canon kommit runt problemet tack vare en rejäl trimning av just fokusegenskaperna. Inom en snar framtid kommer min arbetsgivare att ha en sådan kamera för miljö- och produktbilder så då får jag en utmärkt chans att bilda mig en uppfattning om det hela. Ska bli kul och intressant!

När bilder kan komponeras i lugn och ro behövs ingen snabb fokus. Det är nästan en lyx att stå och pilla med inställningar och utsnitt tills man är nöjd. Så känner i alla fall jag som så ofta fotat sport. Där har man snävt utrymme för bildkomposition och andra inställningar utan får justera vissa saker efter hand så att inte exponeringarna blir för ljusa eller mörka, slutartiderna för långa m.m.

Jag tillhör inte skaran som tar med mig stativ ut i naturen. Jag borde kanske göra det men det blir så himla mycket mer att släpa på. Jag har ett bra stativ men det är tungt och mest för studiomiljön. De lätta alternativen är oftast hemskt mycket dyrare och där är jag inte riktigt.

Jag gissar att med stativ tar man sig ännu mer tid innan man knäpper av bilden. Och det är nog att föredra just för att onödiga bilder förblir otagna. Stativet fungerar som en slags broms för det som annars skulle bli spray and pray. Jag vill ändå tro att jag tänker lite i alla fall innan jag trycker på kamerans avtryckare.

Störst risk för ogenomtänkta bilder upplever jag i helt nya omgivningar och miljöer. Kanske blir det för mycket "turistbilder" eller annars tar jag mig inte tid att läsa in miljön ordentligt innan jag fotar. Störst chans till genomtänkta bilder sker för mig i miljöer där jag är ofta. Hemmavid är det t.ex. olika ljusförhållanden och väder som kan trigga en större lust att tolka det jag ser på ett sätt som inte gjorts tidigare.

Nu är jag kanske både naiv och banal när jag fotar men då får det vara så med ambitionen att i alla fall hitta utsnitt och kompositioner som mognar efterhand som jag tränar och lär mig. Nej, jag går inte med håven utan det är ett krasst konstaterande.

Det stundar ett tillfälle till "turistfoto" i slutet av veckan och då lär jag vara där igen med hastigt plåtade byggnader utan direkt tanke. Om jag överhuvudtaget ska ta med kameran. Vi får se, men Uppsala domkyrka skulle vara kul att få på bild i alla fall. Den är så stor och hög så jag lär knappast lyckas...

Dagens söndagsutflykt var i alla fall givande på flera sätt. Rent fotografiskt är det bara att tacka och ta emot för att hösten varit mild och gjort att det fortfarande finns vackert färgade löv kvar på trädens grenar. Frisk luft kan jag lova att jag fick eftersom det blåste rakt genom huvudet på mig.

Som jag skrivit tidigare i inlägget så kommer ytterligare ett inlägg från mitt besök vid Stendörren. Där är bilderna av ett annat slag och kanske inte fullt så tydliga landskapsfoton.

I och med att vi nu återgått till normaltid är ljuset definitivt släckt när jag slutat jobba på vardagarna. Återstår gör helgerna för utomhusfotografering. Och en och annan lunch förstås. Den korta lunchpromenaden ska inte underskattas, framförallt för att komma ut och röra på sig en stund.

Ha en fortsatt trivsam söndagskväll!