fredag 7 mars 2014

Utanför hönshuset

Jag tjatar. Stora Berga hit och Stora Berga dit. Men så länge inte bilderna blir identiska så får du finna dig i att läsa om att jag varit där och fotat. Igen och igen. Lunchrastens minuter räcker inte till några längre besök vilket gör att jag hela tiden upptäcker nya saker att låta kameran föreviga. Och så småningom kanske det torkar upp så att det går att ta sig runt i slänterna runt det gamla boningshuset utan att känna att man sjunker ner till anklarna i den mjuka myllan.

Gammal foderhäck vid Stora Berga

Hela kullen och därmed hela den gamla överväxta tomten är full av djurspillning, avgnagd bark och spår av klövvilt och vildsvin. Rena vildmarken trots att vägar och flygplatsen omringar den lilla skog som finns. Jag gissar att det funkar som ett andningshål innan djuren måste ta sig över vägarna och de stora öppna fälten för att se mer av vad världen har att erbjuda.

Någon ställde ifrån sig skoveln och gick. För gott.

Jag försökte avbilda den enorma eken igen. Men nej, det får bli ytterligare försök. Under kastanjeträden var det däremot lättare att hitta små taggiga fotomotiv.

Fjolårets kastanjer och nytt grönt som börjar spira.

På baksidan av den långa byggnad som ser ut att ha fungerat som verkstad eller garage finns en tillbyggnad som fungerat som hönshus. Av hönsgården finns nästan ingenting kvar och själva huset börjar se mycket anfrätt ut.

Här traskar inga höns längre.
Hönshusets dörr står på glänt.
Inte mycket idé att försöka tända inne i hönshuset.

Min halvtimme av lunchrasten som jag kan tillbringa ute gav inte mer idag. Jag hann se att det lyste lite grönt nere i eklövens bruna lapptäcke och hann med en sista bild innan eftermiddagens arbete tog över. Det stod visserligen fotografering på schemat men då i helt andra miljöer och med helt andra motiv.

Värt att hålla uppsikt på den närmaste tiden. Vackra blommor komma skall!

I helgen blir det fotbollsfotografering. Utomhus. Lyx! :-)

2 kommentarer:

  1. Det är ju en kulturhistorisk gärning du gör som förevigar det Stora Berga på dina lunchraster.
    Så snyggt du har komponerat bilden på skyffeln mot trädet. Balans är känslan som kommer för mig, linjer som ger djup och en melankolisk stämning som du förstärkt genom att ta bort färgerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Charlotta! Jag skulle naturligtvis ha "upptäckt" Stora Berga redan 1995 när min arbetsgivare valde Skavsta som placering för verksamheten. Då var fortfarande gården bebodd och i drift. Bilder på en övergiven och förfallen gård har sin charm men det skulle ha varit ännu roligare att ha jämförelsebilder.

      Radera