måndag 19 maj 2014

En aning Twin Peaks

Söndagens blogginlägg avslutades med att vi efter besöket vid Fjällmossen kom fram till landsvägen som går mellan Jönåker och Kvarsebo. Istället för att åka tillbaka hemåt mot Jönåker så svängde jag höger och tog sikte mot Kvarsebo. Eftersom vi endast var några kilometer från det lilla samhället och för att jag lider av en släng av nyfikenhet var det vårt oundvikliga öde. Den sol som värmt oss så gott ute i skogen var nu helt gömd bakom ett molntäcke som blev allt tjockare. Det började till och med läcka ur molnen ovanför våra huvuden.

Jag har möjligtvis åkt igenom Kvarsebo några gånger tidigare. Det går en ytterst krokig väg från Nävekvarn, längst Bråvikens norra strandlinje, till Kvarsebo och där har jag åkt i en bil några gånger om jag ska tolka de små irrande minnesfragmenten rätt. Förra sommaren gjorde jag ett besök vid Klintvallen som är Kvarsebos fotbollsanläggning. Men jag har aldrig tidigare stannat till nere vid vattnet vid det gamla fiskelägret.

Kvarsebos gamla fiskeläger med klinten som tornar upp sig i bakgrunden.

Jag stannade till nere vid vattenbrynet och parkerade bilen. Resan dit gick genom ett nästan helt öde samhälle där husen i viss mån passerat bäst-före-datum. Vi såg sammanlagt tre personer gåendes på olika ställen i byn, samtliga var äldre herrar och de flesta av oss skulle nog benämna dem som gubbar. Med tanke på deras något ovårdade yttre, både vad gäller klädsel och hår- och skäggstatus, såg de nästan ut som luffare. Det surrealistiska intrycket förstärktes av att de alla glodde på oss som om de inte sett folk tidigare i sitt liv... Det kan inte ha varit bilen som drog till sig deras uppmärksamhet då jag inte kör omkring i varken en rishög eller högstatusbil.

Den kutryggiga boden nere vid fiskelägret markerar ett stopp för trafiken.

Hustrun och barnen satt envist kvar i bilen medan jag svingade mig ut på kajkanten. Kameran i högsta hugg med 50 mm-objektivet påmonterat. Trots regnstänken skulle här minsann dokumenteras! Det är ju sådana här miljöer jag går igång på och även om den modige stannat bilen och fotat gubbtjyvarna så blir jag nöjd om jag får fota några gamla hus.

Ryssja i modernare utförande med Bråvikens vatten i bakgrunden

Stoppet blev kort och jag gick fram och tillbaka längst kanten av Bråviken i endast ett hundratal meter. Även om atmosfären var speciell med sin ruffighet och ödslighet så kan jag tänka mig att det varma sommardagar ändå är ett visst folkliv nere vid vattnet. Utflyktsvägarna leder förbi Kvarsebo och utöver en fin miljö att fika vid nere vid havet så finns ett naturreservat uppe på klinten (det höga, branta berg som fiskelägret har i ryggen.)

Kvarsebo
Lördagsöppet café

Vi var helt överens om att återbesöka Kvarsebo en fin lördagsförmiddag under sommaren då caféet har öppet. Om vi har tur har fler utsocknes passerat ner till vattnet vilket borde göra gubbarna mindre benägna att stirra.

En aning ruffigt nere vid fiskelägret i Kvarsebo

Att göra dessa bilder svartvita kändes som det mest givna valet. Den gråmulna himlen och miljön fullständigt skrek åt mig att denna typ av bilder göre sig bäst i gråskala. Nu laddar jag om för ett återbesök för denna lilla håla förtjänar en längre promenad med kameran i högsta hugg!

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack så mycket Daniel! Omständigheterna har gjort att även jag känner mig nöjd med slutresultatet med de få bilder jag hann ta under de 10 minuter vi stannade i Kvarsebo. :-)

      Radera