lördag 27 april 2013

Rolig lördagsmorgon

Det hade regnat men det måste ha skett under natten eller de allra tidigaste morgontimmarna. Förundrad över att inte kunna somna om trots att klockan inte var mer än 10 minuter i 6 gjorde jag mig i ordning och begav mig ut på den dagliga promenaden vid halvåtta. Trots att termometern inte orkade visa mer än tre plusgrader steg värmen i morgonsolens strålar och efter knappa två timmar ute var både jag och luften behagligt varma.

Jag hade en riktigt kul morgon i fotografins tecken. Med mig hade jag teleobjektivet för alla fåglars skull, men det är bra på att fota små detaljer också. Jag fick ta en väska över axeln för jag hade också ett uppdrag att fota lite översiktsbilder runt Stigtomtas gamla flygfält så ett vidvinkelobjektiv utgjorde extrapackning. (Dessa bilder är skickade till föreningen som bevarar flygaktiviteternas minne här i Stigtomta och förhoppningsvis faller någon bild dem i smaken och hamnar på deras hemsida.) Jag vill i sammanhanget påpeka att det är ett självpåtaget uppdrag men, vad tusan, jag går ju förbi där var och varannan dag.

Dagens första bild föreställer knoppar på någon buskliknade växt som syns här och där längst grusvägarna här i omgivningarna. När jag fotade tyckte jag mest att det var ett vårtecken som dög att visa men när jag såg bilden i datorn växte den till att föreställa något nästan utomjordiskt. Bakgrunden blev också intressant.

Alien på besök i Stigtomta.

Jag rundade Skillra och i kohagen hade några gäss slagit sig ner över natten. De flyttade motvilligt på sig och under ljudliga protester för att inte jag skulle komma dem för nära.

Gäss på väg bort, jag kom lite för nära.

Efter att ha tagit ett 15-tal foton på det gamla flygfältet med tillhörande byggnader med vidvinkelobjektivet skiftade jag tillbaka till teleobjektivet. Under den stund jag hade vidvinkeln på kameran satte sig en liten, liten fågel i jättefint läge på en solbelyst gren i min absoluta närhet. En tita av något slag tror jag det var. Jag ska gräma mig resten av dagen över bilden jag kunde ha tagit...

Lite sur fotade jag ännu ett lövträd-hänge istället. Även denna växt-del är intressant att studera lite närmare. Naturen är fantastisk i sin mångfald.

Lövträd-hänge.

Innan jag nådde skroten hade en fågel underhållit mig med sin skönsång. Den satt högst upp i en jätte-gran och såg ut att trivas förträffligt vilket den också talade om.

"Här är jag, och jag har det bra" var budskapet denna morgon.

En uppenbart udda fågel här uppe i norr ses på nästa bild. De var utsläppta ur sitt stora tält och såg ut att njuta av värmen och den friska luften. Jag ska vid något tillfälle fråga ägaren om jag kan få fota dessa fåglar på lite närmare håll och med hans godkännande. Jag tror nämligen att ögonen är värda att studera (men man bör nog hålla sig borta från näbben!)

Flyttfåglar? Nja, inte flyger strutsar många meter på ett år.

Jag hyser en beundran för våra stationära fågelarter. De biter ihop och överlever även om förhållandena är tuffa och mattillgången knaper på vintrarna. På höstarna ser de många av de andra fåglarna flyga sin kos och när sedan sötebrödsdagarna kommer på vårarna är de tillbaka och tar del av insektsöverskottet här i Skandinavien.

Blåmesen kan äntligen sjunga och vara glad efter vinterns prövningar.

En snigel i mindre modell tog sig med viss möda över grusvägen framför mig. Jag funderade på när han påbörjade det projektet och när han skulle bli klar. Se där, ännu ett vårtecken!

Lilla snigel akta dig.

Vad kul att åter igen få se steglitsarna. Helt uppenbart är de ett par som nu ska häcka i vår närhet. Dagens bilder visar tyvärr inte deras intressanta färger på ovansidan av vingarna men den röda ansiktsfärgen lyser upp (och ska inte förväxlas med skammens rodnad.)

Ena hälften i steglits-paret.

Jag följde en fågel med kameran under en god stund. Tyvärr hamnade den hela tiden bakom en eller annan kvist med sitt ansikte. Oansenliga färger men faktum är att jag inte har någon tidigare bild på lövsångaren. Och jag är tills motsatsen ev. bevisas övertygad om att det är just lövsångaren (som är en väldigt, väldigt vanlig fågel under sommarhalvåret.)

Lövsångare under takeoff.

Vid Skillra fick en stare agera "Linus på linjen" när jag såg hur den satt på en av trådarna där uppe i luften. Symmetri och mönster som jag tyckte var lite spännande.

Stare. Nothing more, nothing less.

Från prästgårdens tomt rusade plötsligt ett par råbockar och en get ut över fälten. Uppenbart skrämda av mig eller något annat. Jag hade aldrig något bra fotoavstånd men för att inte bli tagen för en lögnare blir det en bild som bevis...

Rådjur på flykt.

Den fina morgonen till trots rullar det tyvärr in mer regn. Som vanligt är det från väst skräpvädret kommer och från min utgångspunkt vid Skillra ser du molnen som höjer sig över Åsby.

Mer regn att vänta senare under dagen.

Sista bilden kan jag inte motivera fullt ut. Det är konstigt hur man kan associera på grund av något man ser. Jag fick spontant en enda tanke i huvudet när jag såg tunnorna och det var "Du och jag Alfred" som Emil i Lönneberga sa när han satt där på bänken och lutade sig mot gårdens dräng. Är jag helt rätt funtad??

"Du och jag Alfred."

Tack för visat intresse!

2 kommentarer:

  1. Inte illa alls för en tvåtimmarspromenad i närapå vintertemperatur. Kul med snigeln och strutsarna, vi har ett par strutsfarmar i Haninge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag njöt nog av behagligare temperatur än vad du kan göra i Haninge. Stigtomta ligger ett par mil från kusten så vårens kalla havsvindar är vi förskonade från. :-)

      Strutsarna som var ute i morse såg luggslitna ut. De har några riktigt fina exemplar i en annan inhägnad och troligen är det "avelshanar" eller liknande. De avbildade strutsarna var nästan kala på ryggarna. Som skrivet så ska jag försöka ta chansen att närstudera dem någon gång med ägarens tillåtelse.

      Radera