Eftermiddagsjakt på vårtecken

En morgon med regnet hängande i luften följdes upp med en mindre efterlängtad cykeltur runt Hallbosjön. (Det är vackert där men livet på cykelsadeln har jag inte accepterat ännu... Och idag blev det inte bättre när motvinden hånlog mot mig huvuddelen av sträckan.) Under senare delen av eftermiddagen sken det upp och jag fick inspiration nog att ta mig ut med kameran.

På två minuter från hemmets dörr har jag en aldunge med tillhörande bäck (eller skit-dike snarare) och ytterligare några hundra meter från denna punkt finns även en beteshage som nu snarare kan sägas vara en våtmark. Behändigt när man vill jaga fotomotiv! Med mig i tankarna fanns idén om att hitta fler vår-motiv. Och det finns det gott om nu.

Nära lövsprickning i snåren vid bäcken.

Dags att koka soppa? Nässlorna är perfekta för detta nu. Jo, jag lovar.

Vitsippor. Jag vet, bilden är suddig. Testade konstnärs-centrat i skallen!

Halvvägs genom allén mot Åsby fick jag sällskap av hästarna som gick och betade på andra sidan stängslet. De är nog vana vid att många går förbi hagen, min närvaro innebar inte ens ett höjt ögonbryn.

Nu börjar det gro lite gröna strån att beta. Mums, eller nått.

I dungen med stora alar och annan, lägre sly battlade en bofink och en stare. Hade jag haft ro i kroppen skulle jag stått kvar där än och lyssnat på dem. Bofinken har en vacker sång men staren kan ju låta precis hur som helst. Fantastiskt, verkligen! Det kom de mest osannolika läten från den strupen under de 10 minuter jag stod och lyssnade.

Ville gärna höras. Bofink-hane på sånghumör.

Dålig bild men staren var inte dålig på att sjunga.

Jag sökte mig längst järnvägen mot de öppna markerna i riktning mot Hallbosjön (just den som jag trampat mig runt tidigare idag.) Ett par gäss fick motvilligt resa sig och vagga iväg när jag kom för nära. Jag passerade en kraftledning som fick lämna ifrån sig en detaljstudie.

Detalj på ett stag till kraftledningsstolpe.

Jag gick genom den tillfälligt öppna och "obemannade" kohagen och kom fram till bäcken/skit-diket där vassen står hög.

Vass i skit-diket.

Kossorna lämnade i höstas några växter oätna. Jag förstår varför, tistlar kittlar nog onödigt mycket i strupen även för en ko.

Tistlar i motljus vid skit-diket. Vassen utgör bakgrund om än i suddigt utförande.

På hemvägen såg jag en av dessa gula små fåglar som dykt upp då och då på mina promenader. Denna fågel satt och sjöng på en vajer som hör till järnvägen.

Gulsparv, åtminstone är det vad jag tror mig veta att den heter.

Efter 5 minuters fruktlösa försök att sätta skärpan på en humla som surrade runt i det torra gräset gav jag upp. Det var helt omöjligt och jag ber att få återkomma någon annan gång med en bättre bild på humla, men den minst usla bilden får duga för stunden då den ändå illustrerar temat vårtecken.

Humlan vänder rumpan till och vill aldrig vara still. Inte sjysst!

På grannens trapp upp mot huset låg en av deras lurviga katter. Den tittade extremt misstänksamt på mig men valde ändå att ligga kvar. (Det är ju ändå kattens trapp...)

Grannens katt.

Se där, det blev några bilder även idag. God kväll!