Fortsatt jakt på vårtecken

Antingen är jag blind eller annars får jag byta promenad-stråk. Inte en enda tussilago har jag sett på mina morgonpromenader runt Stigtomta. Nåja, det finns annat att lägga till i vårtecken-samlingen. Snön försvinner allt mer från åkrarna och solen har lyst intensivt på oss under lång tid nu. Jag har t.o.m. blivit lite solbränd i nian av de dagliga utomhusvistelserna (vilket kanske ska ses som en riskfaktor och inte ett hälsotecken...)

Ful-bild på spirande rabarber och kirskål hemma i rabatten.

Natt-kylan håller i sig ännu ett tag. Den bromsar upp det som kan bli till en riktig vår-explosion (eller chock som kvällstidningarna skulle skriva) när väl termometern håller sig över nollan även på nätterna. I morse kom jag iväg lite väl sent och det innebar att jag fick slippra fram över lervällingen under sista halvtimmen. Kladdigt och klantigt.

Vår i bäcken som äntligen slagit sig fri från isen i det lilla fallet (inte i Niagara-size dock.)

Pölarna på grusvägen fryser till is på nätterna.

Jag stannade till på det vanliga stället för att fota "min" takmossa. Vägen runt skroten har blivit en favorit i vissa avseenden även om Salinge-rundan erbjuder mycket mer djurliv. Jag förstår inte riktigt varför norrsidan om landsvägen med sina öppna fält är mer tilltalande för allt djurliv men så är det. Det har gått så långt att jag funderat på att skaffa ett litet gömsle för att kunna fota klövvilt någon tidig morgon eftersom stråken där de rör sig är så tydliga. Men sedan besinnar jag mig och inser hur nördigt det verkar vara. Och lite för dyrt just nu.

Takmossan genom macro-linsen.

Vid det stora växthuset, som är fyllt av härliga vinrankor, står en gammal oljetank. Rosten har fått grepp om dess yttre och på något sätt är rost ett tecken på att naturen är på väg att ta över det vi människor en gång skapat. Macrot funkar bra även på denna typ av motiv.

Rosten äter sig in i metallen.

Och sedan har vi alla dessa vippor. Jag vet inte hur många bilder jag tagit av dessa torra växter. Denna gång blev det en svartvit konvertering.

Torr växt i svartvit tappning.

Om bilden på rabarber-skotten var en riktig ful-bild så är nästa ännu värre. Rakt ner i ett smutsigt och dött dike. Men nu när snön smälter undan syns sorkarnas gångar i det döda gräset extra tydligt. Tänk vilket liv de lever under vintern där nere under snön bland vägsmuts och grus.

Ful-bild på sorkgångar i diket.

När jag passerade myrstacken på hemvägen hade solens strålar nått delar av den och myrorna vaknat till liv igen. Ner på knä bredvid tallhögen och skruva på kamerainställningarna för att ännu en gång försöka få åtminstone en skarp bild på en myra. Inte lätt.

Flitig varelse. Kan de också bli utbrända?

Jag avslutar med en lätt surrealistisk bild. Av någon anledning har en liten, blå kaffepanna ställts ut på den höstplöjda åkern vid vägkanten. Varför? Vad gör den där? Frågorna är många men svaret är skrivet med osynligt bläck.

Blå kaffepanna på en åker. Lätt skruvat.

Tack för nu!