Fantastiska vårmorgon!

Idag behöver man vara synnerligen styvnackad och hårdhudad om man inte ska ta till sig livsandarna som den underbara vårmorgonen fört med sig. Solen skiner från klarblå himmel, den hårda vinden har lagt sig och naturen välkomnar med fågelsång och växtkraft. Den höga himlen innebar även frost på morgonkvisten, men snabbt har termometern nått behaglig värme.

För mycket superlativ? För lyrisk över vad lördagen erbjudit så här i starten av helgen? Nja, sett ur ett lite bredare perspektiv tycker jag nog inte att jag tagit i i överkant. För ett ögonblick under promenaden i morse gick det att glömma alla måsten och saker som bör ske nu när våren etablerat sig. Jag bjuder här nedan en hel mängd bilder från promenaden förbi Skillra och runt Stigtomta skrot.

Redan hemmavid där Fabriksvägen går upp från Frubäcksvägen blev första stoppet med kameran. En duva satt och följde mig med blicken i de ännu lövfria träden. Lite inklämd bland grenar men ändå med synligt huvud.

Duvan var på helspänn eftersom jag kom lite för nära.

En bit efter Skillra kommer man in i några skogsdungar och där var bl.a. bofinkarna så högljudda så att det var omöjligt att höra sina egna tankar. Snacka om att gå igång på morgonen när kylan släppt och solen kommit upp ordentligt. Jag såg ett par fåglar högt upp i ett träd som jag trodde var bofinkar men när jag sedan tittade på fotot konstaterade vara något helt annat. Steglitsen är en fantastiskt färggrann fågel!

Ett par steglits högt upp i ett träd. Otroligt färggranna!

Men visst kom jag nära en bofink också. De sägs vara ganska orädda men lik förbaskat vill de flyga sin kos så fort jag höjer kameran till ögat...

Bofink som satt och sjöng i björken.

På vägen mot Stigtomtas gamla flygfält bjöd en liten blåmes på en föreställning när den åt av alhängena på ett nyfällt träd. Jag lät mig underhållas och fotade en hel serie med bilder där jag nu publicerar 4 av dem.

Med stor frenesi åt den lilla blåmesen...

...av alens hängen. Bytte gren då och då.

"Hänger du här?" var väl ungefär vad jag frågade.

"Ja, men nu är det dags att dra" blev svaret.

Sakteliga börjar det bli lite grönt ute. Nya grässtrån börjar växa i dikeskanterna. De plöjda åkrarna ger fortfarande mörkbrun tyngd men slåtter och höstsådd tar sakta in det gröna i färgskalan. Innan jag kom fram till strutsfarmen såg jag denna lilla vildhallon-kvist.

Hallon på gång men väntetiden är fortfarande lång.

I höjd med växthuset som är full av vinstockar lät jag mig lockas att fota de hösttorra vipporna. Igen. Ja, det är lite tjatigt eftersom det nog är mitt enskilt vanligaste fotomotiv... Sorry.

För att jag tycker att de är vackra!

En titt uppåt mot den klarblå himlen gav mig nedanstående bild. En rovfågel cirklade runt över åkrarna med blicken nedåt i jakt på en eller annan sork. Jag har sökt efter vad det kan vara men fullständigt gått bet på det. Vråk? Hök? Who knows...

Rovfågel på sorkjakt.

Uppe på nocken på ladan vid Mårtenstorp satt sädesärlan en liten stund. Tillräckligt länge för att jag skulle få ett par bilder. En studie i blå-rött (med gråsvarta inslag.)

Sädesärla på takplåt.

Den senaste veckans plusgrader och regn har i stort sett suddat ut all snö. Men i norrläge och i skuggan av skog och annat ligger enstaka snöfläckar fortfarande kvar.

Snö-svängen. Änna.

Vid Skillra stannade jag och tittade på de tre hästarna som går i en hage. Jag hoppas det torkar upp snart för det ser hemskt blött och söndertrampat ut där djuren går. Nu stod de stilla på de torra fläckar de kunde hitta.

Ponny. Jag hälsade men fick inte så mycket som ett gnägg tillbaka.

Innan jag nått slutmålet hördes på långt håll ett följe i skyn. Tranorna är försedda med ett läte som hörs på mycket långt håll. Deras formationer i luften är fascinerande och de tar sig fram på ett ståtligt vis i sin strävan norrut.

Vackra tranor.

Nu ska jag inte hålla dig kvar längre vid din skärm för att titta på bilder. Ut och njut av den vackra vårdagen!

På återhörande!