Bara vårväxtlighet

Idag fyller jag på bloggen med ett inlägg vars bilder uteslutande visar vårväxtligheten. Måndag och tisdag lunch samt en kortare promenad till Stigtomtas egen affärsgalleria (läs Ica Nära) har spänt bågen så pass mycket att jag måste släpa taget om bilderna nu. Nåja, inga kioskvältare men trevligt för den med ögonen öppna för våren.

Jag har använt allt från "sportkameran" med 70-200 mm teleobjektiv till macroobjektiv och min "fullformatare". Kanske syns det i bilderna vad som är använt vid det enskilda tillfället. Nu känns inte tekniken så viktig bakom dessa bilder. Inte för mig i alla fall.

Efter en tidig vår och alla dessa olika träd som ska puffa ut sina pollen är det dags för björkarna. Jag längtar inte. Har inte reagerat så mycket tidigare år på trädpollen men i år har det varit annorlunda på ett negativt sätt.

Alla träd är inte "elaka" mot de som är allergiska. Kanske skulle jag bosätta mig i en barrskog till nästa vår? Runt Sveg har jag något vagt minne av att det bara är tallar i mil efter mil. (Varför jag just kommer ihåg vad Finnskogarna erbjuder kan man också fråga sig.)

När det kommer till vad naturen har att erbjuda är jag ganska lättflörtad. Och lättimpad. Det ska mycket till att jag baxnar över saker vi människor pillat ihop. Även om datorer är ruskigt fiffiga. Och digitala systemkameror. Och hjulet som är en väldigt praktisk uppfinning.

För ett år sedan ägnade jag en hel del tid åt att läsa diverse böcker på dagarna. Inte bara skönlitteratur utan även böcker om utbrändhet. En bok som jag hade väldigt svårt att ta till mig handlade om själen och den balans som är så viktig mellan kropp och själ. Det omfattade olika former av intelligenser (IQ, EQ osv.)

Jag är minimalt andlig och det närmaste jag kommer rent själsliga upplevelser är nog ute i naturen. Sån är jag. Att få en andlig upplevelse likt Ernst när han går barfota i ett vardagsrum där han spridit ut ett lass grus är liksom inte jag. (Inte heller att se på Ernst när han går barfota på grus ger mig någonting. Alls.)

För jämställdhetens skull är det väl bäst att jag skriver att inte heller inredaren Lulu (eller hennes uppblåsta kroppsdelar) mättar någon själslig hunger hos mig. Eller fysisk, för den delen.

Livskrafterna ute i naturen så här års är mäktiga att iaktta. På samma sätt kan jag på hösten njuta av att naturen stänger ner butiken och stillsamt gör sig redo för en längre vilostund. Vintersiestan.

Nu har en hektisk tid börjat. Inte bara i naturen. Vi som försöker oss på att tämja en del av naturen, i form av trädgårdar, har en del att börja fixa med. Och sedan rullar det på. Håll koll i almanackan för ett tu tre är det föräldramöten i fotbollslaget, brännbollsmatcher i skolan och gärna någon teambuildingaktivitet på jobbet.

Närmast står nu påsken för dörren. Jag erkänner att jag och min familj har luddiga, nästan obefintliga, sätt att fira påsk. Inga speciella traditioner att klamra sig fast vid som kring jul. Om vi har några ägg i kylskåpet kokar vi säkert dem men så värst mycket mer är det inte. Det kanske räcker?

Påskägg ska det vara också, i alla fall är godisen i påskäggen åtråvärd. Men det äter man väl var och varannan helg i alla fall? Skönt med några dagar extra ledighet och barnen uppskattar påsklovet då de får lite andrum från skolarbetet som är ganska hektiskt nu då slutspurten har börjat inför sommarlovet.

Mina planer att ta med familjen på någon utflykt i närområdet under påskhelgen håller jag fast vid. Det vore då sjutton om vi inte skulle kunna grilla en korv, hitta en vitsippsbacke och bara njuta av naturen en stund tillsammans. Bara det nu inte regnar... :-)