Bevis på vårens framskridande

Jag pustade ut mitt under arbetsdagen med den vanliga lunchpromenaden. Och då vet du att jag gick till Stora Berga. Det har liksom blivit så de senaste veckorna. Igår när jag gick dit hade jag både rödhaken och en orädd bofink alldeles intill mig men naturligtvis ingen kamera med mig. Idag tog jag lärdom av mitt misstag och bofinken samt rödhaken var fullkomligen frånvarande.

På gräsmattan framför Stora Berga kan vi snart få se utslagna påskliljor.

Mitt 70-200 mm-objektiv ger varken tajta närbilder (närgräns 1,5 meter) eller särskilt mycket tele-effekt för skygga fåglar. Men det var vad jag hade med mig till jobbet. Jag kunde i alla fall glädja mig åt att de första vitsipporna nu slagit ut bredvid blåsipporna. Tack för den, som jag har väntat.

Yes, nu har även jag fått se vårens vitsippor!

En vaxaktig och gul blomma skrek på uppmärksamhet bredvid vägen. Jag kan inte mycket om växter (heller) och fick googla mig fram till att det är svalört. Rätta mig gärna om jag har fel. Nu åt jag inte av den (!) vilket var tur eftersom svalört tydligen är giftig. Men den sägs ha använts i andra änden för att få bukt med hemorrojder... Nu brukar jag inte tugga på blommor jag ser och det är inte heller något jag generellt vill rekommendera. Det finns säkert fler mindre ätliga växter i vår flora.

Svalört. Kanske.

Trastar är ena riktiga hoppjerkor som håller sig undan när man kommer gåendes. Idag lyckades jag i alla fall smyga mig fram hyfsat nära en koltrast tack vare den bil som stod parkerad mellan oss. Den hade nog koll på mig ändå med tanke på blicken jag fick.

Koltrasten hade nog bättre koll på mig än vad jag hade på den.

Dagens stora glädjeämne blev sädesärlan. Välkommen tillbaka och nu vet jag att det är vår på riktigt!

Vippstjärten satt på ett tak och förkunnade att nu är det vår.

Jag slår mig till ro, nöjd med dagen och hoppas att du känner det samma!