lördag 4 maj 2013

Ett blått inlägg i rabatten

Förbered dig på ett inlägg där färgtonerna mestadels går i blått. Inte uteslutande men huvudsakligen. De senaste två veckorna har jag sökt efter blåsippor i de omgivningar jag normalt ser när jag promenerar. Någon enstaka blomma har visat sig men inte mer än så. Däremot kom uppenbarelsen över mig igår. Plötsligt, men inte på en allt för oväntad plats. Jag har vid tre tillfällen de senaste två veckorna cyklat runt Hallbosjön (Hallavägen) och där var de äntligen. I en ekbacke med marken täckt av fjolårets ljusbruna löv tittade blåsipporna upp och kallade på mig.

Blåsipporna kallade på min uppmärksamhet.

Blåsipporna skulle inte få stå ofotograferade särskilt länge. Solen sken från en blå himmel och förutsättningarna denna fredag var perfekta så när som på min egen ork. Men det var bara att cykla hem, duscha och sedan plocka ihop kamerautrustningen för en blom-fotografering. Denna gång valde jag mopeden (!) för att ta mig till ekbacken, den låg ju trots allt ungefär 1,5 mil hemifrån.



Det är något speciellt med blåsippor. Kanske är det för att de signalerar att det nu äntligen är vår. Jag tror också att det har att göra med att de inte är lika vanligt förekommande som sina systrar vitsipporna. Allra mest är jag övertygad om deras färg lockar och tilltalar.



De yngre blåsipporna uppvisar en djupare blå färg medan de mer utslagna exemplaren har antagit en mer  ljusblå ton. Är detta ett tecken på mognad? Någon enstaka blåsippa var begåvad med en skön lila ton.

Blåsippa med twist åt det lila hållet.

Jag gav mig verkligen hän i ekbacken. Låg platt på marken och fotade sipporna. Som tur var passerade ingen på landsvägen metrarna från min vågräta position. En och annan nedfallen gren från ekarna skar in i en hand eller knä men det var det värt!



Blåsipporna hade sällskap av både lungört och vitsippor. Nu var båda dessa i undantag men får naturligtvis vara med på ett hörn här också.

Lungört i blåsippsbacken.
Vitsippan sträcker på sig.

Jag letade en stund efter en detalj jag gärna ville ha på bild och till slut fann jag den. En bild där syskonen blå- & vitsippa står bredvid varandra.

Syskon!

Det kan tyckas som att jag gått helt bananas för några sketna blåsippor. Jag tangerar möjligtvis detta tillstånd men vill ändå försvara mig med att jag väntat och längtat efter dessa bilder länge. Nu har jag dem i "bild-biblioteket" och är nu mer än nöjd!



Jag hade 46 bilder med mig hem från blåsipps-backen men efter koll i datorn överlevde 26 rutor. De som slängdes var antingen oskarpa, allmänt fula eller varianter med olika skärpedjup som inte funkade lika bra som de jag behåller. Macro-objektivet hade ett polarisations-filter längst fram men i övrigt är det inget hokus-pokus med bilderna. Det behövs inte eftersom motiven talar så himla bra för sig själva.

Djupdykning ner i en blåsippas inre.

Jag avslutar med den bild jag själv tycker blev mest spektakulär. Jag låg ju platt på marken och det gjorde att perspektivet i den nedanstående bilden blev lite cool (tycker jag.) Bakgrunden är den andra delen som jag tycker blev extra speciell men här erkänner jag direkt att jag inte medvetet visste hur det skulle te sig i slutänden. Tur, förmodligen. Jag gillar även detaljen med stjälkens lurv som syns tydligt.

Blåsippa i horisontalplanet.

Tack för uppmärksamheten och på återseende!

4 kommentarer:

  1. Helt okej att gå bananas för några blåsippors skull. Många olika vinklar här. Kanske stannar jag till vid Jordbrogravfält idag och tar en liknande serie, tack för inspirationen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog laddat länge för att få fota blåsippor så det var lättas att ryckas med. Nu var det mitt på dagen vilket ger ett hårt ljus och självklart skulle jag kanske passat på klockan 05.00 eller vid 20 på kvällen, men någon måtta får det vara... ;-)

      Hoppas du fångar några sippor om du väljer det som motiv!

      Radera
  2. Det är inte bara du som går bananas i en blåsippsbacke. Själv har jag turen att ha blåsippsbacken alldeles bara ett par meter utanför tomtgränsen. Motiven är oändliga och fototillfällena är många. Men få resulterar i så fina bilder som du tar - otroligt vackra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tack för de fina orden.

      Jag kanske har sparat på krutet till "once in a lifetime" :-)

      Radera