tisdag 8 april 2014

Rent nonsens

Det optimala är väl om en eller flera bilder helt på egen hand berättar historien. Sedan kan det vara helt acceptabelt att ha bilder som illustrationer för en skriven berättelse. Men när det blir som i dagens inlägg kan det nästan vara bättre om det förblir opublicerat... Här kommer, trots allt, en radda bilder helt utan sammanhang och de klarar inte av att berätta någon historia varken i grupp eller isolerade var för sig. Och någon berättelse i textform har jag inte att dra fram ur bakfickan heller...

Nåväl, det började i söndags kväll med att en stackars halvvuxen igelkott vaknat ur sin vinterdvala. Den valde fel plats och fel dag att titta fram. Nu fick den genast sällskap av ett par 11-åringar, två 8-åringar, en 7-åring samt en grabbhalva på 2 år. De "matade" igelkotten med allehanda saker och ivrigast var 2-åringen som försökte bädda över den förskrämda kotten med nya lass med halvruttna löv.

Och sedan kom en gubbe och tog kort!

Måndagen kom och kvällen innebar en promenad för att tillsammans med hustrun och yngsta dottern svara på frågan som under april sitter placerad vid Tallstugan längst Salingerundan. Den minnesgode kommer ihåg mina vedermödor med detta för ett år sedan. Egentligen för mörkt för att fota och ingen spännande solnedgång men kameran var med ändå. Det regnade ju inte! :-)

Magnoliaträd gör sig redo.
En landskapsbild med en smal strimma ljus i kvällningen. Stigtomta Kyrka i fokus.
Jag småsprang bredvid Alva när hon cyklade. Nästan inte så suddig bild.

Det är när jag nu gör en ologisk övergång till dagens fotoaktiviteter som det spricker big time. Under dagen förberedde jag en mindre porträttfotografering som ska göras på jobbet under onsdagen då några bilder ska tas för ett persongalleri på en hemsida. Inget jag gör direkt ofta (läs "aldrig") men jag riggade bakgrund, softbox och lite annat efter bästa förmåga. För att se att jag fick till mängden ljus någorlunda lät jag mig själv utgöra motiv. Utåt sett kan jag väl kalla detta en selfie, eller?

Stel som en pinne.

När jag letade efter en sprayflaska för att blöta på tygbakgrundens veck (de syns i bilden ovan) fick jag i städarnas skrubb syn på en låda vinylhandskar. Sorry, jag kunde inte låta bli!

Ska inte användas under porträttfotograferingen i morgon!
 
För att lugna dina nerver en aning avslutar jag med en inramad men ändå fri variant av selfie. Och med den bilden avslutar jag detta nonsens-inlägg och hoppas att du trots detta kan tänka dig att återkomma till denna blogg någon gång i framtiden. :-)

Inte direkt bättre som motiv trots ramen.

Ha en trivsam tisdagskväll!

6 kommentarer:

  1. Om du gör porträttfotograferingen på jobbet i samma stil som här, kommer det att bli stor succé!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag och min kollega på avdelningen var rörande överens om att ram-idén skulle hålla. Det sprack. Det får bli mer traditionella porträtt och enda skillnaden mot min första bild här ovan är att bakgrunden belyses med en extra blixt. Det är nog bäst så... :-)

      Radera
  2. Haha, underbart inläg! Hoppas få se mer nonsens och selfies här framöver :) och hoppas porträttfotograferingen gick bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jessica! Jo, fotograferingen gick nog någorlunda i alla fall. Det var bara 6 kollegor som skulle fotas "rakt upp och ner". Du hittar bilderna på www.nri.nu (och sedan menyvalet "Om oss" och där klickar du på "Ledning".)

      Radera
  3. Lite humor skadar inte...du får gärna flippa ur mer...! ;-)

    Steffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tack, humor och en viss självdistans. :-)

      Radera