torsdag 25 april 2013

Sippor, bär och Gunnebostängsel

Ibland slår det mig att jag skulle vilja vara katt. De tänker hyfsat mycket på bara sig själva, coola, iakttagande och med förmågan att rela-la-la-xa precis när de själva känner för det. Men jag är nog egentligen mer som en hund, näppeligen självständig men lojal och trofast samt en aning korkad...

Ha det gott i solskenet i tidig morgontimme.

Igår visade jag ett par bilder på metall som med tiden upptagits av träd. Jag kommer med ännu ett dagsfärskt exempel. Längst gatan nedanför mitt hus går TGOJ-banan och för att skydda bland andra sådana som mig från att drutta ner på spåret har det för länge sedan satts upp ett stängsel. Lövslyn har fått växa sig större och större och de träd som i sin barndom tagit en genväg i gunnebostängslet har annekterat delar av trådarna.

Gunnebo/trä-kombo.

Idag blev det macrolins på kameran. Fast besluten att dokumentera de blåsippor jag sett i regnrusket häromdagen. I mitt huvud hade de av minnesrubbningar förvanskats till ett hav av stora, djupblå sippor som stolt sträckte sig upp från marken. Bluffen avslöjades i morse. Det var ena riktigt ynkliga och dåliga ursäkter till blåsippor. Men i det tilltufsade kan en dold skönhet ligga gömd, jag lyckades tyvärr aldrig plocka fram det.

Måste hitta en bättre blåsippsbacke!

Jag tog mig ännu en gång runt Salinge. Jag stod länge och tittade på en tofsvipa som hade flyguppvisning för mig. Att fotografera den var inte att tänka på med det objektiv jag hade på kameran, men jag lät mig fascineras av konsterna. De flyger på sida och kryssar sig fram. Men kan också göra störtdykningar och byta riktning endast centimeter ovanför marken. Och ett tu tre så flyger de nästan uppochner. Kanske har jag teleobjektivet med mig nästa gång jag bjuds på show!

En enbacke ropade på mig och jag kryssade mig fram bland buskarna. Till slut kom jag fram till en lite mindre enbuske som bar på enbär i sina taggiga kvistar. Jag letade vinklar och lämpliga bär och kanske lyckades jag slutligen med en visningsbar bild. Du bedömer själv.

Enbär ska aldrig särskrivas, det blir konstigt. "En bär". Ha ha...

Jag tog till vänster efter den fina och välskötta gården Starrlösa och gick i kanten av en skogsdunge. Och plötsligt fick jag chansen att ta vårens första riktiga vitsippe-bilder (för egen del vill säga.) Jag vill bara meddela att om du någon gång ser mig ligga platt på marken med kameran framför ansiktet så är det helt OK att gå fram och kolla om jag svimmat eller faktiskt utövar fotografering. Det är helt i sin ordning att undra!

Närstudie av ståndare och pistiller. Inte dirty utan bara följa Linnés fotspår!
Vitsippa, inte vit sippa (men det funkar i och för sig också. Ju.)

Något luggsliten efter en jobbig gårdag slår jag mig nu till ro med musik och en bok. Jag gör som katten, jag re-la-la-laxar en stund.

2 kommentarer:

  1. Fina vårbilder. Jag cyklade förbi Jordbrogravfält igår. Såg kanske 30 vitsippor och något fler blåsippor. Om en vecka kommer hela fältet att lysa vitt.

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att du har ett helt fält som fylls med vitsippor. Jag letar fortfarande efter ett sådant ställe i min närhet. Jag tror jag är något på spåren, men då måste jag sätta mig på den där hemska cykeln igen och dra iväg någon mil... ;-)

    SvaraRadera